min bästa ordvits?

i alla fall tyckte Dagens Nyheter att den var tillräckligt bra (dålig?) för att publicera på Namn & Nytt härom veckan. Kanske deras rubriksättning avslöjar vad de egentligen tyckte?

 

Mr Blue och Edvard Pomander dricker kaffe på RoLoi Café

Jag bjuder på en kall soda, säger Blue och vinkar på den uppmärksamme servitören.

- Det är ett bra ställe det här, säger Pomander.

- Du vet att det är just här som Katsikas Grocery Store låg förr i tiden? säger Blue.

- Är det sant!? utbrister Pomander. Jag hade fått för mig att den affären låg i den andra änden av hamnen. Det var ju ett verkligt hangout på femtio- och sextiotalet. Jag läste en biografi över George Johnston och Charmian Clift, de verkade tillbringa mycket tid längst in i den lokalen, där affären på något märkligt sätt övergick till att bli en bar.

- Leonard Cohen och Marianne Jensen hängde alltid där, säger Blue. Jag har läst om det flera gånger - bröderna Katsikas affär var en central punkt för alla författare och konstnärer för fyrtio-femtio år sedan. Göran Tunström, svensken som fick nobelpriset i litteratur, hängde också i den baren i slutet på femtiotalet.

- Perfekt, säger Pomander. Det var den sista pusselbiten för mig. Jag har funderat på att ha en fast punkt på ett café här nere i hamnen, dit jag går varje dag för att öppna min post. Och där mina vänner vet att jag finns i en timme eller så, från klockan ett varje eftermiddag. Som ett kontor ungefär, dit folk kan lämna meddelanden och post. Så hade jag ett tag på Operabaren i Stockholm. RoLoi Café blir mitt kontor i fortsättningen, från och med nu är det officiellt. Du är den förste som får veta det. Jag håller ställningarna på bröderna Katsikas gamla bar!

- Och förresten, fortsätter Pomander, Tunström var svensk men tyvärr fick han aldrig nobelpriset. Det är svårt för svenskar att få nobelpris.

- Tur att man är grek, säger Blue.